Svarthuset

 
Den här boken läste jag nu när jag var på Mallorca. Den tar sin början hemma hos Fin Macleod i Edinburgh som är polis. Han har nyligen förlorat sin son i en tragisk bilolycka och har inte jobbat på flera veckor. Hans äktenskap med Mona är i princip avslutat och han har svårt att se hur hans liv ska fortskrida. Hans chef vill i alla fall att han kommer tillbaka och jobbar. När ett mordfall dyker upp på ön Isle of Lewis, där Fin växte upp, blir han beordrad att åka dit. Mordets tillvägagångssätt är mycket likt ett mord som utförts i Edinburgh och det misstänks direkt att det finns en koppling mellan morden. Fin har inte varit på Isle of Lewis sedan hans moster dog då han var i tjugoårsåldern och han har undvikit platsen därefter, men nu tvingas han att konfronteras med sina gamla barndomsvänner och alla undantryckta minnen.
 
Det här är en väldigt annorlunda deckare där polisen själv är väldigt personligt involverad i själva mordutredningen. Han känner mordoffret som är en gammal plågoande från hans grundskola och bland de misstänkta finns hans gamla klasskompisar, kärlekar, kompisars föräldrar och andra vuxna. Boken är uppbyggd med ungefär vartannat kapitel i nutid och vartannat där Fin blickar tillbaka på sin uppväxt och särskilda händelser som har påverkat honom. Precis innan själva upplösningen tyckte jag att boken var rätt bra men undrade lite hur säcken skulle knytas ihop, men jag gillade väldigt mycket den (för mig) oväntade vändningen på slutet som gav svar på frågorna kring mordet och dess motiv. Jag tyckte att sakerna klarades upp. Sedan finns det ändå en del saker som jag inte är lika förtjust i. Jag tycker att valet av mordoffret blir lite hafsigt förklarat och det känns inte helt trovärdigt för mig. Jag tycker att dialogen ibland känns lite korthuggen. Själv tycker jag om när dialogen känns levande och realistisk, här blir den ibland väl kort och pragmatisk. Sedan tycker jag att kvinnosynen kan bli lite tråkig ibland, det märks att boken är skriven av en man. Kvinnornas utseende kommenteras ofta med huruvida de var snygga eller alldagliga. En tjej i boken påstår att mordoffret våldtagit henne och hur det resoneras kring detta i boken känns också lite oförstående och grabbigt. Även huvudpersonen är en man så visst ser man världen genom hans ögon när man läser boken så lite sånt kan väl ursäktas, men jag tycker det drar ner boken en del för mig. Så för mig blir det ett godkänt betyg men jag har läst bättre deckare och jag tycker inte den levde upp till mina förväntningar.

Sista brevet från din älskade

 
Skön semester har inneburit lite mer tid för läsning. Sista brevet från din älskade börjar med att journalisten Ellie hittar ett gammalt brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Historien backas tillbaka till 60-talet där lyxhustrun Jennifer Stirling precis återkommit till sitt gamla liv efter en dramatisk bilolycka. Men hon lider av minnesförlust och känner sig som en främling i sitt eget hem, sin tillvaro och inför sin man. När hon hittar ett undangömt kärleksbrev, samma brev som Ellie hittar många år senare, börjar minnena komma tillbaka. Hon börjar förstå sina aviga känslor gentemot sin man och gör allt för att ta reda på vem mannen som har skrivit brevet är och vart han har tagit vägen.
 
Jag tycker att detta var en fantastiskt bra roman. Eftersom jag har läst Livet efter dig av Jojo Moyes tidigare som jag inte blev så såld på blev jag så positivt överraskad av denna bok. Karaktärerna är levande, intrigen spännande och komplett. Den är väldigt gripande och samtidigt lättläst. Jag tycker om att man kastas fram och tillbaka mellan olika känslor och att det aldrig är förutsägbart. Historien knyts ihop på ett bra sätt på slutet. Med denna bok har Moyes blivit en ny favoritförfattare för mig, jag tycker att hon är en riktigt duktig berättare som har en förmåga att skriva böcker som är underhållande och riktiga bladvändare utan att för den sakens skull bli banala. Toppbetyg till denna!