Kvinnan på tåget

 
Rachel åker med tåget varje dag, för att ha något att sysselsätta sig med och upprätthålla illusionen av att hon har ett jobb och någonstans att vara. I själva verket har Rachel förlorat allt: sin man, sitt hus, sitt jobb och sin framtid. Hon har alkoholproblem och bor som inneboende hos en gammal bekant. Tåget hon åker med stannar vid hennes gamla bostadsområde, där hennes exman nu bor med sin nya familj. Men hon försöker att inte titta åt deras håll och fokuserar mer på ett annat hus där ett par bor. Enligt Rachel är detta paret perfekt. Hon kallar de Jason och Jess och hon drömmer om hur deras perfekta tillvaro ser ut. Men så en dag får hon se något som skapar en spricka i fasaden hos Jason och Jess och kort därefter är Jess, som egentligen heter Megan, försvunnen. Då Rachel under en lång tid har iakttagit paret tror hon sig sitta inne på värdefull information som kan vara till hjälp i utredningen. Men Rachel får det svårt att göra sig betrodd, vem litar på en person som är alkoholist och som har iakttagit ett par hon inte känner varje dag? 
 
Först och främst måste jag säga att baksidetexten till den här boken är en av de mest fängslande jag har läst. Jag blev verkligen nyfiken på att läsa! Boken i sig är en typisk blandvändare, språket är enkelt och boken är skriven på att följsamt sätt. Författaren grottar inte ner sig i detaljer eller beskrivningar. Den är dock inte fullt så spännande och kuslig som jag hade förväntat mig. Den har ett bra driv, men jag tycker nog inte att den lever upp till citatet på baksidan "Hawkins har skrivit vårens rysligaste thriller". Thriller, nja. Men en sak jag verkligen uppskattar med boken är enkelheten och tydligheten. Det finns så många deckare där det är på tok för många karaktärer och man kan inte hålla reda på hälften av dem. Sen vid avslöjandet är motivet så långsökt och tillvägagångssättet så invecklat att man blir helt matt. Kvinnan på tåget vinner mycket på sin tydlighet tycker jag. Något som inte direkt framgår från baksidetexten är att boken utspelar sig ur tre olika perspektiv. Rachels, Megans och Annas (som är Rachels exmans nya fru). Detta tycker jag ger boken extra krydda. Jag rekommenderar den här boken när man vill ha något lättsamt och småspännande att läsa. Absolut godkänd!
 

Tillbaka till henne


Nu ska jag göra en big no no och recensera en bok som jag inte ens har läst ut, men jag orkar verkligen inte med den här boken! Jag slutade läsa vid ca 400 sidor och har då ungefär 200 sidor kvar av denna bok. Ska kort summera handlingen.
 
Boken är uppdelad på två parallella historier. Dels en i nutid som handlar om Hanna. En ung kvinna i 25-års åldern som är trött på sitt jobb på Arbetsförmedlingen och trött på sin pojkvän som hon inte längre är kär i utan är tillsammans med av bekväma skäl. I samband med en olycka kommer Hanna över fyra föremål; en brosch, ett par skor, en linjal och ett par glasögon. I och med detta börjar hon känna sig annorlunda och hon tar kontakt med en gammal auktionshandlare, som också var närvarande vid olyckan, för att ta reda på mer om de här föremålen. Den andra historien handlar om Signe, som är i ungefär samma ålder som Hanna. Signe lever dock på tidigt 1900-tal och är lärarinna. Hon engageras i rörelsen för kvinnlig rösträtt och lever i komplicerade relationer tillsammans med kvinnor. Hanna kommer över brev som Signe skriver till sin älskade Anna och Hanna börjar alltmer känna en koppling till Signe som hon inte kan förklara.
 
Jag tycker att den här boken börjar väldigt bra och lovande. Jag får intrycket av att här väntar en välskriven och rolig historia där jag även kommer att få lära mig någonting om hur det var att vara rösträttskvinna på det tidiga 1900-talet. Men sedan är det som att historien kommer av sig och författaren själv lyser igenom väldigt mycket med sin personlighet och det hela känns bara ofokuserat och amatörmässigt. I historien om Hanna börjar humorn helt plötsligt förvandlas till dråplig gubbhumor som inte alls tilltalar mig. När det börjar snackas reinkarnation och Hanna börjar "känna sig" som Signe blir det för mycket för mig, och jag ger upp. Blä! Och boken är alldeles för lång. När jag slutade läsa fanns det ingenting som drev på mitt intresse eller min nyfikenhet. Inte en chans att jag skulle läsa de 200 sista sidorna. Eftersom jag läste boken ihop med min syster bad jag henne berätta vad som hände i slutet, och det kändes inte värt att lägga ner tiden på att få reda på det. Nej, denna boken rekommenderar jag inte! Amatörmässigt skriven och ofokuserad handling, så skulle jag sammanfatta den.