Bokmöte: Tillbaka till henne I

 
 
Jag måste börja ta egna bilder till bloggen ibland, Google to the rescue än så länge. I alla fall, jag och min lillasyster kom på idén att skapa en liten bokcirkel ihop. Jag har bara deltagit i en bokcirkel en gång förut med några kompisar, men det är så svårt att styra upp och hitta tillfälle att ses så jag och min syster beslutade att det räcker med oss. Och det var väldigt mysigt och kul! Vi läser Tillbaka till henne av Sara Lövestam och så läser vi ett antal sidor och pratar lite om boken. 
Den här boken tycker vi än så länge är bra och typisk mysläsning. Det är inte något speciellt som man väntar på ska hända egentligen, men historien är ändå bra berättad och är väldigt lättläst. Nu har vi läst ca 150 sidor och till nästa tillfälle ska vi ha läst ytterligare 200 sidor. Vi tycker att det är bättre än att man läser hela boken och så diskuterar man bara slutet. Men självklart kommer det en recension om hela boken sen när den är utläst. :-) 

Maskarna på Carmine street

 
 
Makarna Erik och Winnie förlorade sin dotter Sarah för ett och ett halvt år sedan. De har flyttat till New York för att komma bort från alla jobbiga minnen och få en omstart. Winnie är bildkonstnär och vill vara i fred och måla. Erik är författare och spenderar dagarna på ett lokalt bibliotek med att sitta och skriva. Winnie har svårt att släppa vad som har hänt med Sarah och försöker fånga ögonblicket då hon försvann på duken. Erik tror att Sarah är död och vill att de ska försöka gå vidare med sina liv. När Erik sitter och skriver på biblioteket en dag får hon syn på sin fru Winnie, men när han på kvällen pratar med henne om det påstår hon att hon inte alls har varit på den plats han sett henne. Detta händer ytterligare vid ett tillfälle, och så en morgon har Winnie lämnat Erik med en lapp om att hon behöver söka efter Sarah på egen hand. Tiden som följer kantas av sömnlöshet och villrådighet hos Erik. Winnie påstod under den sista tiden att hon visste var Sarah fanns. Erik börjar så snart att söka efter de båda, och inser med tiden att hans fru har dolt mycket om sig själv för honom.
 
Jag tycker att den har boken började bra och spännande. Det var kusligt när Erik fick syn på sin fru på olika platser, medan hon stod fast vid att hon inte varit där. Man vill veta vad som har hänt med Sarah och vem det var som förde bort henne. Jag tycker att boken tappar på slutet. Det är en del saker som jag inte tycker riktigt förklaras, speciellt när det gäller hur Winnie tänker och agerar då hon har ett tungt, emotionellt bagage. Jag hade nästan velat att boken berättades ur hennes perspektiv, eller i alla fall att vartannat kapitel kunde vara berättat från hennes sida. Nu har jag ju också läst mycket Nesser på sistone och jag börjar känna igen hans upplägg. En historia i nutid, och så tillbakablickar på tidigare händelser. Det är absolut inget fel med det, och jag gillar verkligen Nesser. Men nu ska jag nog ta en paus från hans böcker innan jag läser Himmel över London.

Äntligen!


...som Gert Fylking skulle ha sagt. Nej, jag är tämligen ointresserad av vem som vinner Nobelpriset i litteratur, eftersom jag aldrig känner igen författaren sen tidigare och aldrig brukar läsa dem efteråt heller. I år vann Svetlana Aleksijevitj. Tvångsmässigt reserverade jag en av hennes böcker på biblioteket, men kommer förmodligen inte hinna läsa. Men boken hade en vacker titel tycker jag i alla fall. Kriget har inget kvinnligt ansikte. Den ska handla om kvinnor som var med i krigföringen under Andra världskriget på Sovjetunionens sida men som tillskillnad från männen som hyllades, fick möta förakt och misstanke. Kulturens uppgift är enligt mig i mångt och mycket att låta människor få sina berättelser berättade, och det verkar ju som att Aleksijevitj har låtit den lilla människan få komma till tals. Det är viktigt.