Äntligen!
...som Gert Fylking skulle ha sagt. Nej, jag är tämligen ointresserad av vem som vinner Nobelpriset i litteratur, eftersom jag aldrig känner igen författaren sen tidigare och aldrig brukar läsa dem efteråt heller. I år vann Svetlana Aleksijevitj. Tvångsmässigt reserverade jag en av hennes böcker på biblioteket, men kommer förmodligen inte hinna läsa. Men boken hade en vacker titel tycker jag i alla fall. Kriget har inget kvinnligt ansikte. Den ska handla om kvinnor som var med i krigföringen under Andra världskriget på Sovjetunionens sida men som tillskillnad från männen som hyllades, fick möta förakt och misstanke. Kulturens uppgift är enligt mig i mångt och mycket att låta människor få sina berättelser berättade, och det verkar ju som att Aleksijevitj har låtit den lilla människan få komma till tals. Det är viktigt.
Åh, det var en vacker titel! Får nog försöka få fatt i ett ex!