FELICIAS BOKBLOGG

 

 

Det har gått lite segt på läsfronten, men nu har jag läst ut boken som jag har läst nu i lite drygt en månad. Män som hatar kvinnor alltså, som kom ut för ganska exakt 10 år sedan. Det är till stor del på grund av den nya boken av David Lagercrantz och den uppmärksamheten som böckerna fått igen som har gjort att jag velat läsa i alla fall första delen i Millennium-serien.

 

Många har säkert läst böckerna eller sett filmerna men jag gör en kort sammanfattning av handlingen. Industrimagnaten Henrik Vanger har aldrig kunnat släppa vad som hände med hans unga släkting Harriet för 40 år sedan. Harriet försvann spårlåst från Hedebyön men varje år sedan dess har Henrik fått en pressad blomma på hennes födelsedag. Henrik vill en gång för alla ta reda på vad som egentligen hände med Harriet. Lever hon fortfarande eller blev hon mördad?

Till sin hjälp väljer han att kontakta journalisten Mikael Blomkvist som precis blivit åtalad för förtal mot en affärsmän. Mikael är först tveksam till att åta sig uppdraget, men han blir mer och mer involverad och kan till slut inte släppa gåtan Harriet. Mikael får i sin tur kontakt med hackern Lisbeth Salander, som gjorde en mycket noggrann personundersökning innan Mikael skulle anlitas för uppdraget med att ta reda på vad som hände med Harriet. Tillsammans kommer de närmare sanningen om vad som hände den där dagen för 40 år sedan.

 

Jag är glad att jag läste den här boken, och hade det som sagt inte varit för den nya boken så hade det kanske inte hänt. Jag tycker att boken är skriven på ett ganska mysigt och bra sätt. Tempot är ganska lågt, på slutet när hela historien är uppklarad tycker jag nästan att det blir på gränsen till segt, men handlingen har ändå driv och jag är hela tiden spänd på att få en förklarling på vad som har hänt. Jag förstår att de här böckerna har blivit en succé och jag tror att det till stor del beror på karaktärerna. Jag gillar deckare, men det finns mycket dåligt i genren där personerna ofta är väldigt platta och saknar djup och komplexitet. Det tycker jag att Mikael Blomkvist, Lisbeth Salander och övriga karaktärer har. Själva mysteriet finns där hela tiden, men inte på bekostnad av andra händelser och jag tycker att det blir en bra läsupplevelse. Underhållande och spännande. Jag kommer inte att kasta mig över de följande delarna, men jag tror absolut att jag vill läsa dem någongång framöver.